Vi brukar säga att tystnad är förövarens bästa skydd. Förövaren vill att det ska vara en hemlighet, något som inte pratas om. Om det inte pratas om så skyddas förövaren. Vanligtvis håller man en tyst minut för offer men då tystnaden är förövarens bästa skydd gör vi tvärtom. Vi höjer våra röster och skriker för de som tystas, de som inte kan tala. De som på något sätt är eller har varit utsatta för våld och sexualbrott.
Här skriker Amanda med psykologstudenter från hela Sverige som deltog på kongressen i Linköpings universitet i lördags.
Håll inte en tyst minut – skrik så högt du kan!